the dry bar

 

Att ta sig ut och springa 4 kilometer efter en månads uppehåll, Kan vara ett av dom jobbigaste besluten någonsin och att varken kropp eller sinne hängde med hjälpte inte. Bli less och tappa lusten efter 2 kilometer, Känna spaghettiben efter 3 och sedan dö i lungorna när det endast är en halv kilometer kvar, oh jesus.  

Men jag kan inte vara mer stolt över mig själv, för även fast de var löpning från helvetet så gjorde jag de. Nästa gång blir det enklare och jag blir lättad över den tanken.
Med en stark klapp i ryggen siktar jag mot sängen och tar nya starka tag för imorgon.