the dry bar

Man känner sig övermäktig, som om inget kan förstöra en. Herren på tepparn, bäst i världen, världens jävlaste bästaste. 
Sen vänder det och man känner sig liten , så himla skör, bara helt borta. 

 

Man har alltid svaren för andra, men så fort det kommer till sitt eget hjärta så sätter någon en pinne i kugghjulen. Själen säger stopp och hjärnan vill inte veta av mera och om man frågar någon så vill man ändå inte lyssna. 

Det är nog ganska svårt att dribbla mellan toppen och botten och sedan kunna hålla en stabil grund en längre tid. Men nä ja vet inte, det kanske inte ens går? Allt är så svart och vitt för mig. Antingen så vill man eller så vill man inte och har man ett problem så löser man det på bästa möjliga sätt. Men jag tänker aldrig på konsekvenserna för mig själv, På hur mina val kommer att påverka mig. 

Jag är antingen på toppen eller botten, Jag har alla svar för alla andra men vet ingenting om mig själv. Jag känner inte till gråsoner och livet som medel är fan okänt för mig.