the dry bar

Fasters lilla plutt har blivit 3 månader också!

Tjola hopp

Jag jobbar på, gör beslut om min framtid och äter mat helt enkelt. 

Igår var jag i stan med sofie och köpte en underbar babyrosa kappa som sitter som smäcken, vi åt fett god mat också och snacka massa skit. Det var största händelsen i januari månad, hahah så jävla tant. 
Men till sommaren planerar jag massa bra skit, ni skulle bara veta! Tills dess ska jag försöka hålla mig själv vid liv och bara kämpa på med jobb! 

HEJDÅ

Jag är sent ute , jag vet. 

Men jag känner ändå att jag inte kan avsluta 2014 utan att göra en skriftlig punkt för det året som varit. 
Det har varit en av dom bästa men samtidigt en av dom sämsta åren för mig, Det har varit en ända stor karusell med glädje och sorg. 
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag började förra året men det var väl inte så mycket att komma ihåg heller antar jag, Men iår jobbade jag praktiskt taget in året. Nyårsafton spenderades på jobbet, tolvslaget sov jag och nyårsdagen jobbade jag igen. Men det gick ju det med. 

2014 då, Studenten, körkort, sjukhus, ensamhet och en massa jävla självinsikt. Jag har sett liv födas i form av en underbar liten brorsdotter och jag tycker synd om dom som aldrig får uppleva den inre glädje jag fick jag när jag såg henne. Jag tog studenten med en stor lättnad och mycket oro, Men det löste sig när jag fick jobb några dagar senare och någon dag ska jag väl plugga upp mina betyg också. Körkortet fick jag också som tur var! 

Men jag har också känt mig väldigt ensam bland all kärlek. Jag har insett hur skört allting är och min värld utan sjukdom och sorg har nu blivit helt rubbad. Allting har varit väldigt påtagligt till den nivån att jag känt mig helt hjälplös ibland. Det är svårt att förstå sorg när man aldrig känt det har jag insett, För jag trodde att jag förstod men det var miltals tills jag ens kunde sätta mig in. När rädslan av att förlora nån älskad tar över, ja det är fan inte lätt. 
Det var en riktig käftsmäll. 

Jag var känslomässigt utpressad men känner mig en aning livlig igen, som tur är! Jag har nyårslöften men jag berättar aldrig dom för någon och även nu står jag fast vid det. Men det absolut bästa med det är året är att jag fortfarande är här, Att jag fortfarande har en chans till livet och det är nog det som jag är absolut gladast över även fast livet kanske inte är som jag hade hoppats på.  

Jag har fortfarande turen att se världen och uppleva den och det är det bästa med detta år, utan tvekan. Så nu äntligen får även jag sätta punkt och påbörja igen,
Vi ses.